MAFI – Mikroanalys och Familjeintervention

MAFI – MikroAnalys och FamiljeIntervention är en metod som utvecklades ur den forskning jag bedrivit vid Karolinska Institutet vid Barnpsykiatriska Enheten. Den kombinerar på ett viktigt sätt barns utveckling och samspel med sin omsorgsgivare som många idag använda metoder men inkluderar också ett familjesynsätt. Det betyder att analys och fokus i arbetet också inkluderar föräldrasamarbete och eventuella svårigheter och konflikter. Eftersom jag ingår i ett internationellt forskarnätverk där triad och coparenting är fokus för många studier stöds det kliniska arbetet med MAFI av många studier.

Redan på 2010-talet arbetade jag under flera år med utbildning i metoden inom Barnpsykiatrin i Stockholm. Framförallt riktade den sig till personal i småbarnsteamen 0-6 år. Eftersom jag också handlett och utbildat inom andra verksamheter inom kommun och region har metoden spritt sig och jag har genomfört många utbildningar. Idag finns det också ett nätverk kring metoden.

MAFI är en samspelsbehandlingsmetod utvecklad i huvudsak från två metoder LTP och Marte Meo.

LTP utvecklades vid Lausanne University Centre fo Family Studies av Eisabeth Fivaz-Depeursinge med kolleger. Den halvstrukturerade övningen används både i forskning, bedömning och behandling och är en kombination av utvecklings- och familjesystemisk teori.

Monica Hedenbro deltog i en multicenterstudie och använde LTP-situationen i forskning på en grupp familjer i Sverige. Hon utvecklade då också analys instrumentet CPICS – Child-Parents-Coding-Interaction-System.

Marte Meo är en mycket använd metod i Sverige och den utvecklades av Maria Aarts i Holland. Den används primärt för att stödja kommunikationen med barn genom att filma en stund av samspel och sedan analysera den. Därefter görs återlämningen till föräldrar eller andra för barnet viktiga personer och detta samtal är en stor och viktig del i arbetet Vi kommer att arbeta med hur filmupptagningar av familjesamspelet i triaden återges till föräldrarna i ett terapeutiskt samtal.

Namnet MAFI är en svensk benämning på metoden som jag på valt redan på 2020 – talet.

Arbete med MAFI metoden kan ske med barn i alla åldrar alltså också i tonåren. Familjen får en instruktion för att genomföra övningen tillsammans. Uppgift och lek anpassas efter ålder. Idag används metoden runt om i landet vid handledning till familjehem.

Det är en utmaning att kunna bedöma vilka familjer som kan lämpa sig som familjehem och hur man kan utreda, förbereda och stödja. Lite fokus har lagts på hur man kan finna stödjande modeller för att föräldrar skall kunna hitta sätt att samspela med och vara förälder till ett barn som i många fall inte har tillit och är tryggt. Ett stort intresse visas emellertid idag från samhälle och myndigheter om nödvändigheten av att hitta nya metoder för att stödja barn och minska sammanbrotten i familjehemmet och därmed omplaceringar av barnet.  MAFI används inom socialtjänsten för de familjehemsplacerade barnen och deras familjehem. Det började med ett projekt, år 2011-2013, i samarbete med Rinkeby-Kista stadsdel och Sundbybergs stad, delvis finansierat av Allmänna Barnhuset. Projektet kallades BRIFA – Barnets röst i Familjehem och Adoptivfamilj men metoden vi använde var MAFI och en tydlig minskning av sammanbrotten skedde. 52 familjehem (60 barn) hade från projektets början år 2012 till datum för rapporten januari 2020 fått MAFI-insats. Av dessa familjehem har 5 omplaceringar skett. 2 av omplaceringarna har varit släktplaceringar. Användningen av metoden har sedan spridit sig runt om i landet.  

Anknytningen är ett teoretiskt viktigt begrepp som vi i detta projekt integrerar med ”coparenting” begreppet. Det betyder att vi förutom barnet också fokuserar på hur föräldrar kan utveckla sitt gemensamma föräldraskap. Att vara föräldrar tillsammans sätts speciellt på prov när man får barn som kräver lite extra eller har svårigheter med sig i bagaget.

Det tar tid för barnet att ändra sina inre arbetsmodeller och familjehemmet måste därför ha uthålligheten att fortsätta vara engagerad i barnet och stå ut med att bli avvisade. Barnen har många gånger varit självförsörjande och känt att de måste klara sig själva och söker därför inte stöd och hjälp. När barnet inte har tillit gör det ofta att barnet uppvisar sina överlevnadsstrategier och inte de faktiska behov som på sikt kan leda till nya anknytningsmodeller som är mer trygga och tillitsfulla. Föräldra- och parrelationen påfrestas och tyvärr visar statistiken att det sker mycket sammanbrott i familjehem vilket leder till att barnet får flytta. Detta är mycket tragiskt för barn som redan upplevt trauma och separationer. Det har visat sig viktigt och framgångsrikt att arbeta med omvårdnadspersonerna och de reaktioner och känslor som väcks i dessa många svåra situationer.  För att metoden ska kunna ge bästa resultat kräver det tre filmtillfällen och tre handledningstillfällen. En uppföljning efter ett halvår med ett filmtillfälle och ett handledningstillfälle ingår också. Det första tillfället blir så fort som möjligt efter placeringens start.

Filmerna är enbart tagna i ett syfte att användas i MAFI-handledning och ska inte användas i något annat sammanhang och raderas efter avslutad kontakt om annat ej överenskoms.

I familjelivet är i bästa fall rollerna givna i den bemärkelsen att föräldrar är ansvariga för sina barns välmående och utveckling. I omställningen från två till tre som idag är ett begrepp för familjeombildningen då första barnet kommer så skall familjesystemet skapas. Detta system kommer att bestå av tre individer men också tre olika dyader (tvåsamheter); mamma-barn, pappa-barn, mamma-pappa och dessutom skall det redan etablerade parsystemet behållas. De andra tre skall formas och skapas. Vi skriver här mamma och pappa men byts ut till det som passar just det familjesystem vi arbetar med. Moderskapskonstellationen såväl som faders- och föräldraskapskonstellationen. Inre bilder av hur vi ser på oss själva som mamma eller pappa kanske har funnits långt tidigare men nu skall vi också titta på vår partner och bilda oss bilder av honom/henne som förälder till mitt/vårt barn. Dessa inre bilder som vi har och utvecklar behöver delas och talas om för att fördjupa relationen och förstå hur den andre tänker och känner. Omställningen och dessa roller är inte nödvändigtvis lättare i vårt samhälle där jämställdhet och rollförändringar i samhället fortfa-rande är i en förändringsfas. Mycket behöver talas om för att hitta rätt i vilka roller man vill bära. I den nya familjen finns också en triad ”tresamhet” dvs. mamma-pappa-barn dvs. alla tre. Familjen kan också bestå av flera eller färre föräldrar och många olika variationer såsom t.ex. blandfamiljer, samkönade och ensamstående. Men varje barn kommer att finna en egen triad i vilket barnet tränar varan-det i att vara fler än två. Varje barn i en familj bildar sin egen triad. Här kommer då utmaningen där vi i en triad inte alltid är aktiv utan kommer att vara ” den tredje” dvs. inte i en aktiv position eller värre, kanske inte alls inkluderad. Jag brukar likna det triadiska familjesystemet med att spela musik i en trio. Vilka spelar och vilken musik är det man spelar dur eller moll, eller i bästa fall spelar man på hela klaviaturen. Kan man ackompanjera eller är det någon som aldrig får spela, kanske måste någon använda förstärkare för att höras. Kan man ta och ge alla i en familj solo och vara den som endast jammar med? Ja dessa frågor blir viktiga i själva familjebyggandet. 

Man kan fundera generellt på att vara tre och hur man kommunicerar tillsammans. Försök att föreställa dig hur det är att vara tre i olika situationer och sammanhang. Det är dels det observerbara dvs. hur vi gör men detta är starkt påverkat av hur vår inre bild av ”tresamhet” ser ut. Hur vi definierar våra roller i just det sammanhang vi talar om är självklart avgörande för att kunna förstå. Att fundera vidare på hur det är att vara tre ger de flesta av oss en insikt i att det kan skapa svårigheter. Det finns bl.a. erfarenhet om att i grupper om tre flickor på dagis och i skolan kan det utspela sig många incidenter med konflikter, känsla av utanförskap och avundsjuka. Tänk dig att sitta tre och du är endast lyssnare och inte delaktig i samtalet. Det är den tredje positionen som oftast är den svåra. Frågan blir om jag är medräknad, dvs. inkluderad, även om jag inte är aktiv. Känslan av tresamhet ger sig tydligt till känna. Om man inte känner sig inkluderad blir positionen svår och kanske lite obehaglig. Är man inkluderad så känns det lättare att var engagerad och med i samtalet men positionen är ändå svår. När och hur skall jag delta. När det blir det rätt att gå in verbalt. När skall jag svara på ögonkast från någon av de som samtalet etc. Om jag som en grund i mig bär en känsla av att kunna vara tre och att detta är en konstellation som så väl som att vara två är trygg och bär känslan av ett ”vi”, så blir situationen så mycket lättare. 

Men olika sammanhang och i olika individers inre känsla påverkar oss också i hög grad. Genom kroppsspråk, mimik och andra sinnen skickar vi ut olika signaler till närvarande i en grupp. Oftast kan man identifiera sådana känslor som uppkommer i olika sammanhang man varit med om. Det är starka mekanismer och känslorna blir ibland omedvetna och gör oss då än mer som offer och har svårt att hantera situationen på ett sätt som skulle vara till gagn för sig själv eller andra.

Utbildningen i MAFI syftar till att träna sig i användningen av LTP situationen, analysera kommunikationen samt återge valda delar till föräldrarna. Både LTP situationen och återlämningarna till familjen videoinspelas. Marte Meo principer och en förkortad version av analysvariabler i kodningsinstrumentet CPICS används för att analysera barnets samspel med föräldrarna/omsorgsgivarna. Återgivningarna är inspirerade av Marte Meo och har sedan utvecklats i det internationella teamet som jag arbetat med.

Utbildningen startar med en heldagsföreläsning som behandlar bakgrund, teori och praktisk tillämpning. Till denna dag kan med fördel också kollegor bjudas in. Utbildningen består sedan av 9  halvdagar/heldagar, beroende på gruppstorlek, som följer efter föreläsningsdagen. Dessa dagar fördelas på två terminer. Ytterligare en teoridag skall ingå men utbildaren väljer själv hur och när den skall ges. Deltagarna ska till utbildningstillfällena själva ta med inspelat videomaterial för att analysera. Redigering av filmen gör utbildningsdeltagarna själva på respektive arbetsplats. Återgivning till föräldrar eller andra omvårdnadspersoner filmas för att också kunna användas vid utbildningstillfällen.

Monica Hedenbro Leg.Psykoterapeut, Med.dr

Anmälan till Monica@hedenbro.se